vad fan som är mitt problem egentligen

Nu har jag fått börja skriva om detta för typ femte gången, så jag börjar bli både frustrerad och tappa intresset. Men jag tänker skriva ändå. Jag behöver det. Andra behöver det. Vanligtvis har jag med en massa historier för att förklara vad som ledde upp till mina handlingar och tankarna kring det, men jag kommer hålla det kort nu. Och snälla... tänk på att det är MYCKET som har hänt för att det ska bli såhär.
 
Jag har fått nog. På riktigt. Så fort jag slutade med missbruket och började jobba, dvs när jag blev vuxen, så har människor behandlat mig illa på olika sätt och på mer än en arbetsplats har sättet som dom behandlade mig kunnat räknas som ren mobbing. Inom arbetet var det sällan någon som frågade mig nåt alls, utan man utgick från att jag inte kunde nånting och lät mig inte göra nånting. Diplomerad uska. Inget jag skryter om och framförallt inget jag vräker ur mig. Människor, särskilt kvinnor (vilket är ironiskt eftersom jag har en erfarenhet som gör att jag har mer gemensamt med äldre än de i min egen ålder) har behandlat mig illa. Och värst har det varit med muslimer. Det är tjejer som gaddar ihop sig snabbt kan jag säga. Inte alla. Men de flesta på just den arbetsplatsen.
 
Glöm inte: ordet muslim betyder att man underkastar sig Gud ochoch koranen. Det har alltså inget med nån klingande etnisk kritik, eller rasism, att göra som många gärna vill få det till men faktum är att det finns fler muslimer i Asien och Sydafrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0