Min Lex Sarah-anmälan
Efter en tids konversation om min praktiktid och ev. betyg där jag nämnde att jag jobbar på en Lex Sarah och försöker få reda på vart jag ska vända mig för att göra den så fick jag erbjudandet att skriva den och skicka den till henne. På det viset gör jag inte bara min skyldighet, utan visar också att jag förstått de lagar, förordningar och vikten av den humanistiska människosynen som måste och SKA genomsyra vårt arbete, som min lärare skrev själv. Då svarade jag detta;
" ' Namn!' "
Det jag såg på praktiken var inte av denna värld. Jag såg mycket orättvist på min första praktik. Men där hade jag förmågan att påverka. Både genom att ha inflytande på min handledare genom min egna inställning, samt det resultat hon såg med egna ögon när jag bemötte brukarna med respekt och empati. Jag pratade med enhetschefen som lyssnade på mig, tog mig på allvar och trodde på att jag menade det jag sa.
Jag har sett orättvisor på min egen arbetsplats. Men dessa handlar mer om personliga tillvägagångssätt och jag känner ändå att jag kan påverka brukarna direkt genom min närvaro och mitt egna sätt att behandla dom.
På den här platsen var jag helt ensam för jag träffade min handledare endast två gånger under de två veckor jag var där. Nästan varje dag som jag kom dit möttes jag av okända ansikten och vem jag skulle gå med de morgnar jag kom, fick jag inte veta förrän jag var på plats. Många ansikten såg lika förvånade ut som jag kände mig när jag kom dit och jag fick presentera mig på nytt. Enhetschefen verkade inte gilla mig alls. Varje gång hon var uppe på avdelningen så låste hon och den övriga personalen in sig på kontoret, medan jag inte visste vad jag skulle göra. Den mesta tiden gick ut på att sitta och dricka kaffe. Men det var inte hur dom behandlade mig som var det värsta. Hade det varit bara det så hade jag kunnat stå ut de fyra veckor som krävdes för att bli godkänd och för att slippa göra om detta ytterligare en gång för att få mitt diplom. För vem vill inte ha det nu när vi kämpat oss igenom 1½ år?
Det värsta var att de få gånger jag väl fick följa med in och göra någon i ordning var då jag förstod varför jag aldrig blev ombedd att följa med in någonstans. En brukare satt i sin diarré en HEL förmiddag. Och när jag väl fick tag i någon som lyssnade på mig och tog med mig in för att göra i ordning han (vilket jag såg som ett ypperligt tillfälle att visa vad jag går för, då jag har gjort detta helt själv flera gånger) så hade han bajs över hela sig själv. Det hade gått igenom byxor, blöja, hela köret och lämnat en stor brun fläck i rullstolen. Trots detta tog vi inte in han i duschen. Även fast jag sa mer än en gång att vi borde göra det. Vi SKA göra det! Hon tog inte ens en skål med vatten utan tog en hög med torra tvättlappar som hon öste tvål på och bara torkade av han medan han skrek rakt ut av smärta. Då såg jag att han hade massor med små sår i rumpan och det visade sig att han hade svamp. Så uppenbarligen var det ju inte första gången detta hände och det sa hon jag jobbade med den dagen också; att han brukar bajsa på sig. Jag blev inte erbjuden att göra någonting. Inte ens hålla i honom så att hon kunde komma åt ordentligt. Och precis när jag trodde att hon skulle hämta vatten för att kunna tvätta bort resten, som inte gick att få bort med torra tvättlappar, då tar hon på han byxorna med alla dessa bajsrester kvar! Samtidigt upptäckte hon att hans kateter var tom. Det visade sig vara stopp i slangen. INGEN hade sköljt ur hans kateter på hela dagen. Två dagar senare låg samma brukare på sjukhus för att man "misstänkte" att han hade njursten.
När jag kom hem den dagen sa jag till min sambo att jag inte ville gå tillbaka igen. Jag vågade inte prata med någon för det var en sammanhållning i hela gruppen. Att jag bara var en praktikant var knappast något jag inte hade klart för mig. När jag skulle dit två dagar senare fick jag följa med in till en brukare som hade legat i sitt urin hela natten, utan att någon hade varit inne och kollat honom eller bytt på honom. När vi väl tog upp han så bytte dom bara blöja, utan att torka av urinen. Utan att göra honom ren. Den här gången kände jag att jag måste göra något för detta visade att den första händelsen inte var en en-gångs-företeelse. Jag vände mig till en tjej i min ålder som jag kände att jag hade lite gemensamt med eftersom var helt ny, hade bara jobbat en månad, och frågade om det inte ingick i deras rutiner att utföra morgonhygien. Självklart gjorde det det. När jag berättade då vad jag hade bevittnat så sa hon att jag borde prata med dom som var där. Då kände jag att jag verkligen inte hade någon på min sida.
Den här dagen fick jag också tillåtelse att komma senare dagen efter på grund av sjukhusbesök. Men när jag kom dagen efter var det ingen som hade fört den infon vidare. Så hon jag skulle gå med var skitsur på mig och sa bara "ta kaffe och sätt dej, för nu finns det ändå inget mer kvar att göra". Resten av personalen, som hade varit med dagen innan vid urin-händelsen, pratade inte med mig. När jag vände mig efter deras stöd angående min försening, ryckte dom bara på axlarna och sa att dom inte hade hört något. Detta var samma dag som jag valde att sluta och det som fick mig att ta det beslutet var när jag hörde hur dom helt plötsligt skrek hur "jävla äcklig" någon var och att personen "borde fatta att så beter man sig för fan inte". Då var det en personal som hade upptäckt en brukare peta i näsan. När brukaren, som har psykiska problem och skrattar åt allting vare sig det är kul eller inte, gjorde just det, så skrek personalen "tycker du att det är roligt? det är inte ett dugg jävla roligt när du tar i något med dina äckliga händer och så kommer någon och tar där efter dej!". Personalen gick då ut i köket och slet åt sig en bunt med papper som hon öste handsprit på, tog tag i brukarens händer och torkade våldsamt och sa "nu torkar du av dej där äcklet, du är väl för fan en vuxen människa som borde veta bättre!".
Utöver allt detta bevittnade jag även hur två personal "trummade" en överviktigt brukare på magen samtidigt som dom skämtade om när han skulle föda barn och hur många barn han skulle föda. De åkte slalom på hans hjälpmedel. Jag glömmer alltid vad dom heter, men det är ett gåstöd med hjul på som hjälper brukaren att stå rakt i ryggen. Detta slirade dom runt på.
Är något av detta acceptabelt? Och nu är jag ändå VÄLDIGT saklig och lämnar mina känslor utanför. Men även OM det skulle vara överdrivet, är det acceptabelt? Om så mycket som en femtedel av detta var sant, hade det varit acceptabelt då? Jag var där FEM gånger på TVÅ veckor och såg allt det här. Så välkommen kände jag mig när dom sa att jag kunde gå hem flera timmar i förväg för att det inte fanns något att göra. Och när det väl fanns något att göra, så fick jag inte följa med.
Räcker det som en Lex Sarah? För i så fall har du den där.
Mvh Carro"
Jag har kollat upp detta med Lex Sarah-anmälningar. Jag har läst några artiklar om det. Folk gör dessa anmälningar för mycket mindre än så. Tack vare att jag vet att en annan arbetsplats anmäler min praktikplats, och tack vare att min lärare litar på mitt omdöme och bekräftar det för mig, så vågar jag göra detta. Jag uppmanar alla som ser andra människor bli behandlade illa att aldrig låta det fortgå. Vare sig dom jobbar där, praktiserar där eller bara bevittnar något under ett besök.
Sverigedemokraterna
Usch nu kommer det verkligen gå lång tid mellan mina inlägg. Håller på med ett slutprojekt och ska skriva minst 20 sidor om hur man tillgodoser brukarnas individuella behov och varför det är viktigt. På det sättet kan jag visa, både för mig själv och andra, hur man får drar nytta genom en usel erfarenhet. Sen har jag en praktik att göra om också. För självklart är det jag som får lida för att andra inte vet hur fan man behandlar människor. Men detta var något jag både visste och räknade med den dagen jag valde att ta mina saker och gå. Jag har mitt undersköterskediplom i sikte ändå och har jag kommit såhär långt så ska det krävas mycket innan jag ger upp.
Så för att gå till något helt annat som jag tycker är mycket mer intressant. Jag har undersökt hela den här grejen med Sverigedemokraterna för det verkar vara ett jävla velande där. Vissa säger att dom är rasister och andra säger att dom inte är det. Vid mindre vetande kan man ju tänka att det inte är konstigt att folk tycker dom är rasister. Särskilt här i Sverige har vi en sjuk etik och moral som säger att man inte får kritisera minoritet. Särskilt inte med annan etnicitet. Helst ska dom inte behandlas som övriga befolkningen heller. För att ge dom lika lite som någon annan får är också rasistiskt. De för SD sa att det inte handlade om att ha något emot invandrarna, utan att hjälpa dom på hemmaplan. Eftersom inget annat parti verkar vilja veta av dom och det står så mycket negativt om dom i tidningarna, men trots det så röstades dom ändå in i regeringen, så valde jag att kolla upp saken själv. Så jag får skapa min egna uppfattning.
Min slutsats är att det som SD säger i media är mycket vettigt och jag förstår varför människor röstar på dom när det är som det faktiskt är. För oss som lever på samhällsbotten mitt i det som faktiskt försiggår. SD hade högre marginaler än KD, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Men... det är vad som sägs och görs bakom deras offentliga uttalanden som gör deras politik till rasism.
Jag hade till exempel inte en aning om att SD skapades under sent 80- eller tidigt 90-tal av arga, unga män med rakade skallar, bombarjackor och stålhättaskor med röda snören. Jag hade ingen aning om att man då gick runt på öppna gator och skrek rasistiska slagord samtidigt som man sieg heilade. Framförallt med den vetskapen förstår jag att andra partiers medlemmar inte ens vill sitta bredvid dom i Riksdagen. Än mindre tala med dom i lunchkön. Dom blev totalt utmobbade när folket valde in dom i regeringen. Men att idiotförklara en inröstning är detsamma som att idiotförklara dom som röstade och det finns ju en anledning till varför dom röstades på. Sen att dessa människor kanske är mindre vetandes om dessa bakgrundsfaktorer, som jag var, är en annan diskussion. Dessa röster säger ändå någonting.
Men tillslut fattade man att de var tvungna att stajla till sig, även attitydsmässigt, för att komma in i regeringen och kunna föra fram sin politik. En riktig politik. Som Jan Gillou uttryckte det; de lät håret växa ut, tog på sig fina kostymer och skaffade sig en vältalig partiledare som Jimmie Åkesson. Som jag uppfattat det så har Jimmie Åkesson ändå vett nog att förstå att man måste göra mer för att styra ett land än att bara fokusera på invandringen. Jag vet att tack vare honom kände svenskar att det var moraliskt försvarbart att rösta på ett parti med sådan invandringspolitik som Jimmie Åkesson representerar. MEN! Så hände det som ändå bekräftade och förstärkte allas fördomar, förväntningar och rädslor.
Det läckte ut en film på nätet där tre partimedlemmar från SD filmar sig själva när de går runt på stan och provocerar folk genom att bete sig allmänt illa. En full snubbe blir sne och två av medlemmarna ger sig på honom och sparkar på honom. En tjej lägger sig i och blir då kallad "hora" och "bl*ttelover". De får någonstans på vägen tag i stora järnrör som dom går runt med. Någon ringer snuten. Rören försvinner. Snuten kommer och de ljuger så klart arslet av sig och säger att de blev attackerade och bara försvarade sig själva. Självklart tror snuten på dom. När de går därifrån fria så skrattar dom och skämtar om hur jävla kul det är när sånt här händer. Helt sanslöst.
Kent Ekeroth filmade händelsen. Detta är ju inte försvarbart på något sätt. Och först tänkte jag att detta avgör ju hela grejen. Om de inte är rasister så är de fortfarande helt dumma i huvudet och framförallt helt jävla olämpliga till att syssla med politik. Men så tog jag reda på lite mer och kom fram till att redan innan de röstades in så gjorde man sig av med de mest extrema medlemmarna. Efter den här händelsen gjorde man sig även av med de två som man kan se på inspelningen. En nolltorelans sattes in som i princip innebär att det är totalt förbjudet att uttrycka kränkande och rasistiska åsikter. Sådant ska inte representera SD's politik. Kent Ekeroth ansåg man att även om han var bidrog så var han inte lika delaktig som de andra. Han jobbade hårt sedan dess för att förändra bilden han skapade av sig själv och genom sin tillgivelse till partiet anses han tillföra partiet tillräckligt mycket för att förtjäna att stanna.
Kan ju ifrågasättas eftersom jag tycker att jdet var just han som skadade partiets rykte genom att ge allmänheten bevis för något som annars kunde ha varit "bara" ett påstående. Inte för att jag menar att något sånt vore bra, eller att det är försvarbart. Bara att ur deras perspektiv borde det ju vara just hans fel att hela Sverige fick se detta hända. Men å andra sidan; visar inte detta på något sätt att det är just det man inte försöker göra? Komma undan, menar jag? Genom att behålla en medlem så visar man ju ändå på något sätt att man inte tror att det bara är att göra sig med folk och låtsas som inget har hänt. På något sätt tycker jag det visar att sånt inte påverkar deras politik.
Och så är det ju såhär också; ingen har sett Jimmie Åkesson delta i något sånt. Ingen har sett någon smygfilmning där han uttrycker rasistiska ord som just "bl*ttelover" eller gå runt med något järnrör där han ger sig på ensamma människor. Han har aldrig försvarat någon medlems extrema betéenden och han har tagit ansvar för, och framförallt åtgärdat, det som har skadat deras rykte. Även om de andra partimedlemarnas åsikter också räknas så är det ändå Jimmie som har sista ordet och innan man kallar honom rasist så borde man kolla på intervjuer och debatter. För anser man att han är rasist så förlitar man sig antingen på vad alla andra säger utan att egentligen själv ha hört honom tala, eller så är man antagligen någon som ska vara politisk korrekt och då inte ha negativa åsikter om någonting. Särskilt inte om sånt som faktiskt representerar verkligheten.
Jag hänvisar till mitt blogginlägg om Islam. Där finns fakta om vad som sker i Europa. Jag har uteslutit egna åsikter helt och hållet. Det som står där är enbart islamisters egna ord och jag hänvisar direkt till källan så man får se det med egna ögon. Inget annat. Ingen annan. Inga "islamofober" och inga rasister. Bara sanningen.
