Separera
Okej... Så... Vi har inte gjort annat än bråka i flera veckor så för Simons sinnesro (den han inte har och som gör honom dum i huvud) som han behöver för att klara skolan. Pressen är för stor här hemma.
Jag gör så gott jag kan för att inte låta känslor som inte är konkreta avgöra mitt tycke men det är svårt. Han är så fruktansvärt elak mot mig just nu. Så fort vi försöker konversera så är det nån insult han bara måste lägga in.
Och jag, som alla vet är psykiskt störd och dum i huvudet, orkar inte. Jag är deprimerad och har ångest hela tiden. När jag inte är ute med hunden, eller duschar av skiten från slasket ute på henne, så sover jag. Ligger med telefonen. Sover. Ligger med telefonen. Sover.
Vi har gjort lilla rummet till, vad som skulle va ett gästrum, ett rum jag får va ifred i. Eller snarare kan låsa in mig i. Resten av lägenheten, min lägenhet, har han. För han betalar med sitt CSN. Så egentligen är den hans. Jag gjorde dock inte så när jag var den som jobbade och tjänade pengar. Jag köpte kläder för tusentals till han.
Men det är ju lätt att höra min sida av storyn. Så... Hans hade nog låtit annorlunda.
vad fan som är mitt problem egentligen
Nu har jag fått börja skriva om detta för typ femte gången, så jag börjar bli både frustrerad och tappa intresset. Men jag tänker skriva ändå. Jag behöver det. Andra behöver det. Vanligtvis har jag med en massa historier för att förklara vad som ledde upp till mina handlingar och tankarna kring det, men jag kommer hålla det kort nu. Och snälla... tänk på att det är MYCKET som har hänt för att det ska bli såhär.
Jag har fått nog. På riktigt. Så fort jag slutade med missbruket och började jobba, dvs när jag blev vuxen, så har människor behandlat mig illa på olika sätt och på mer än en arbetsplats har sättet som dom behandlade mig kunnat räknas som ren mobbing. Inom arbetet var det sällan någon som frågade mig nåt alls, utan man utgick från att jag inte kunde nånting och lät mig inte göra nånting. Diplomerad uska. Inget jag skryter om och framförallt inget jag vräker ur mig. Människor, särskilt kvinnor (vilket är ironiskt eftersom jag har en erfarenhet som gör att jag har mer gemensamt med äldre än de i min egen ålder) har behandlat mig illa. Och värst har det varit med muslimer. Det är tjejer som gaddar ihop sig snabbt kan jag säga. Inte alla. Men de flesta på just den arbetsplatsen.
Glöm inte: ordet muslim betyder att man underkastar sig Gud ochoch koranen. Det har alltså inget med nån klingande etnisk kritik, eller rasism, att göra som många gärna vill få det till men faktum är att det finns fler muslimer i Asien och Sydafrika
