ToGrowYouGottaChange

Det börjar kännas hopplöst att få sin röst hörd. Jag vet inte hur jag hamnade i den här sitsen och jag vet inte när. Jag är tjutfärdig just nu och jag känner att jag är på väg att ge upp. Tillslut förväntas det även av en att man bara sitter tyst. Men i det här fallet känns det som att jag mest blir dömd efter hur jag ser ut. Det känns som att det tas för givet att jag inte har något relevant att säga. Att jag inte vet något eller kan något. Och av dom som vet att jag faktiskt vet det, dom vill inte höra.

 

Jag vet inte... Det är bara spekulationer. Det kan vara paranoja som hinner ifatt mig. Eller självuppfyllande profetia som jag ofta pratar om. Hur som helst så vill jag bara bort härifrån nu. Och bort från människor.

 

Jag känner mig själv tillräckligt. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker och tänker om mig. Jag vet inte hur man switchar av det där. Jag har ingen aning om hur man bara stänger av och slutar bry sig. Jag har inte den förmågan utan istället påverkas jag extremt och känslan man får av att inte betyda något hänger kvar länge hos mig.

 

Det är skitjobbigt.

 

45 minuter kvar...