ToGrowYouGottaChange

Det är november 2019 . Jag är pillervarm. Jag har blivit utskriven ifrån LARO tack vare det och vet att får jag inte suboxone snart så blir jag jättesjuk. Jag kan inte punda under min mammas tak. Jag får panik och tar beslutet att lämna stan. Jag packar en väska och fixar en biljett till Hässleholm där Ronny befinner sig efter att jag fått honom att flytta ifrån oss. Han har LARO och han skulle aldrig låta mig bli sjuk.

 

Jag minns väl när jag träffade honom på stationen och hur mitt hjärta nästan smälte när jag såg hur glad han blev över att se mig. Jag fick veta att under det året som han varit ifrån mig har han varit deprimerad och inte ens varit intresserad av andra tjejer. Det kändes lite som jag krossade hans förhoppningar när jag erkände att jag betett mig som ett luder. Men det är sån jag blir när jag är vilsen och ingen vägleder mig. Det spårar alltid ur.

 

Nu är jag i säkert förvar, trodde jag. Ronny hjälper mig att inte bli dålig fram tills jag får tillbaka mitt egna LARO och mina mediciner som jag behöver. Härifrån kan det bara bli bättre för Ronny är bostadslös och just nu jag med. 

 

Det första vi gör är att gå in på en toalett för att ta en panna och ha sex. Efter det åker jag hem till en kille jag ska sova hos några dagar och har sex med honom också. Jag känner mig smutsig. Det känns som jag varit otrogen för även om vi inte uttalade orden så borde jag förstått att det skulle såra Ronny.

Men han låter det passera och älskar mig för mycket för att finna styrkan att be mig dra åt helvete. Vi bestämmet med ord att vi är tillsammans igen. Nu vet jag vilka ramar jag ska hålla mig inom.

 

Det tar inte lång tid innan problemen börjar. Bland våra första dagar hänger vi med tunga pundare och pundar tungt själva i Kristianstad. Vi snackar sprutor och amfetamin i mängder. Jag är nöjd med det. Det innebär gemenskap och de dumma grejer man gör är spänning. Tills jag trampade fel person på tårna genom att ta emot piller av en psykopats flickvän, som även hon är psykopat. Dom är såna där man inte vill vara osams med för dom slår på en och hotar en in till dödens dagar om man råkar göra något fel. Det slutar med att Ronny har blivit bötad 10 gram tjack, 50 piller och 7000 i kontanter för att jag tog emot 7 piller av hans flickvän.

 

Vi åker hem till Ronnys bror i Hässleholm, där vi bott sen jag kom ner för nu ett par veckor sedan för att upptäcka att han inte är hemma och efter tillräckligt lång tid, en natt i trapphuset, så inser vi att han inte kommer hem och alla våra kläder och grejer är kvar i lägenheten.

 

Vi fixar då så att vi kan bo hemma hos en gemensam väninna i Hässleholm. Min psykos börjar komma tillbaka. Bristen på piller gör att nu är jag inte bara i ångestpaniktillstånd 24/7. Jag tänder också av på piller och får samtidigt en massa amfetamin och är dödens paranoid och har panikångest hela tiden. Jag är paralyserad av skräck och sitter 10 dagar i rad och vaggar på en stol. Detta är inte hållbart. 

 

Ronny har ringt på ett rum att hyra i Kristianstad och vi får inflyttningsdatum ganska omedelbart och flyttar in där när vi går från 2019 till 2020. Så hamnade i vad som skulle visa sig vara det värsta vi kunde göra. Vi bodde där i 4 månader och det var nästan ett halvårs mardröm jag inte visste existerade. Det vi var med om där kommer i nästa inlägg.