3 månader hos ett kristet familjehem
Stirrar djupt i hennes ögon där jag letar efter tecken på liv
Ser inget annat än kyla och avsaknaden av förståelse
Hon vill att jag öppnar mig och jag lärde mig snabbt att va försiktig
Sakta men succesivt, långsamt och en liten bit i taget
Detta verkar bli en repris av Värmland
Försöker med ärlighet för det är allt jag har kvar
Men den stämmer inte med hennes självbild
Nu är min ärlighet hennes värsta fiende
Och den är en lögn
Hon kräver en passande sanning och öppen kommunikation
Men kommunikationen är enkelriktad
Och den ska vara till hennes fördel
Hon ska bekräftelse för vad jag inte kan se
Annars ska jag va tyst, så hon kväver mig samtidigt
Försöker göra mig förstådd men lyckas aldrig bli förstådd
Men jag förstår henne, för hon är tydlig
Antingen säger jag det hon vill höra
Om inte är jag inte välkommen där längre
Jag får inte längre nånting tillbaka
För jag förmår mig inte att va tyst eller att ljuga
Hon har jobbat hårt på att fila på faktan
Hon har jobbat hårt på att förvränga orden
Och ju sämre jag mår och ju mer jag försöker visa henne
Desto mer trasig och ensam och övergiven blir hon
En repris av Värmland
Been there, done that, got the scars to prove it
Men precis här som då så betyder inte ens mina ärr nånting
För hur jag än försöker visa dom
Så ser hon bara den olämpliga platsen jag visar ärren på
Jag ska endast bekräfta hur förmögen hon är att skapa en lycklig familj
Med mitt leende, tysta mun och minimala smink som beviset
Jag ska vara osynlig och annars ett vackert bihang
För utan orken att upprätthålla en fejk bild av mig själv
Så var jag värdelös
3 månader orkade jag tills jag gav upp
Precis som i Värmland
Kommentarer
Trackback
