ToGrowYouGottaChange

Jag måste säga att det är helt otroligt hur stark tankens kraft är. Och inte minst hur otroligt mycket tankar påverkar hela ens syn på tillvaron, och därmed även upplevelser i vardagen. Ända sen jag hade mitt DBT-möte i måndags så har jag, på något sjukt sätt, bara liksom tagit kontroll över mina tankar, genom att liksom fokusera på det positiva. Jag vet inte hur jag lyckades, men jag tror min rädsla för att fastna där i min depression och aldrig någonsin igen komma ur, gav mig kraft att bara omvända min fokus.

 

Redan dag ett så bestämde jag mig för att jag fan inte ska vara något offer. Jag bestämde mig för att jag har precis lika mycket rätt att finnas till som alla andra. Jag har precis lika mycket relevanta erfarenheter att dela med mig av som någon annan. Om fan inte mer. Jag hänvisar till mitt första blogg-inlägg, som ändå bara är toppen på isberget.

 

Visst... Jag får fortfarande hjärtklappning när jag går genom folkmassor. Måste ha musik i öronen så jag slipper höra eventuella kommentarer om hur jag ser ut. Jag tar fortfarande på mig brillorna (ser jag inte världen, ser den inte mig) och får tunnelseende. Jag tittar ner i marken och hoppas att ingen hinner studera mig ingående medan jag mer eller mindre joggar förbi. Det är något jag måste göra något åt. Det är ingen livskvalité att känna att man måste gömma sig själv, för att sedan få panik om man inte kan det. Det är ingen livskvalité att ta omvägar dit man ska, bara för att slippa gå förbi ett gäng ungdomar.

 

 

Det positiva i allt detta, just nu, är att jag känner mig värdig. Och kompetent. Och jag får dela med mig av det. Och genom att leta efter positiv respons, och stänga ute alla eventuella tecken på att någon tänker något dåligt om mig, så ökar prestatonsförmågan. Och även om det är sjukt, och inte borde vara så, så har människor mer respekt för de som vågar ta sin plats. De osäkra och blyga hamnar i skymundan. Man räknar inte med dom på någon aspekt alls.

 

Kamratstödjan borde finnas överallt. Folk glömmer att utanförskap förekommer även i vuxenvärlden och att det enda som kanske behövs, för någon som inte vågar träda fram, är att kanske bli erbjuden möjligheten att göra det.