ToGrowYouGottaChange

Hade DBT med min behandlare igår och berättade om min negativa tankeprocess som pågått ett bra tag nu. Vi var ganska överens om att ifall det fortsätter så här så kommer spiralen dra med mig ner. Tillslut kommer jag inte orka eller vilja någonting. Om man ständigt ser allt som ett misslyckande, eller om man bara letar efter tecken som bekräftar ens osäkerhet, och gör ens osäkerhet till fakta istället för oro, så kommer det sluta med att man flyr. Och ju mer man flyr, desto starkare blir känslorna av misslyckande och att man inte duger.

 

Så det är dags nu... Att bryta mitt tankemönster. Det är dags att inse att jag inte är mina tankar, och jag är inte mina negativa känslor. Jag är heller inte andra människors fördomar. Och detta gäller inte bara mig, utan alla där ute som känner samma som jag. För jag vet att jag inte är ensam.

 

Jag fick hemläxor i detta. Nyckeln till att börja se ett ljus i tillvaron är att tillämpa något varje dag som får en att känna sig kompetent. Jag fick en lista med långt över 100 förslag på vad det kan vara. Det kan vara till exempel att göra någon annan glad. Det kan vara att tänka tillbaka på roliga minnen. Ja, vad som helst som har en positiv utgång. I situationer där jag annars blir osäker och tillbakadragen ska jag istället kliva fram och ta min plats. Allt handlar i grund och botten om problemlösning. Uppstår ett problem; ta itu med det istället för att fly. Face the fear, and it will disappear.

 

Mycket snart har jag min chans att sätta detta i praktiken, för jag sitter redan på tåget till skolan. Jag är livrädd. Men ser ändå fram emot det. Jag är livrädd för att göra ett försök och misslyckas fatalt, vilket åter igen kommer bekräfta att min osäkerhet och min oro är ett faktum. Det är i en sån situation jag ska omvända ilska och frustration genom "tvärt-om"-betéende, och tänka snälla tankar istället... Ja, ni hör ju hur det låter.