ToGrowYouGottaChange

Jag visste att det skulle handla om pengar, precis som allt annat. Det är inte bara organisationer, institutioner, vård och omsorg som handlar om det. Det gör även vänskap och förhållanden. Det säger allt.

 

Jag känner ärligt talat att jag tappat förtroendet för min behandlare i och med allt detta. Hon messade mig idag när jag fikade med min "övervakare" (klingar riktigt dåligt, men hon va min kontaktperson och jag var tvungen att ha övervakare och valde henne själv) och sa att hon pratat med chefen på Ramlösa. När jag svarade i luren så ville hon direkt börja käfta om att jag "vägrat" prata med henne. Detta var ju inte hennes fel, för det är inte hon som skapat problemet eller bestämt reglerna. Jag frågade henne va fan hon förväntar sig egentligen? Vi har haft hunden nästan två veckor och det har inte varit problem förrän nu. Hon går till chefen, hon framför budskapet, hon blossar upp det. Hon menar på att de andra som visste om detta inte har befogenhet att ge några göra några belut, för de är "bara" behandlare. Jag frågade henne vad hon är, om inte behandlare, och hur det kommer sig att hon kan ha mer befogenhet än någon annan?

 

De går i alla fall med på att om hyresvärden kan tänka sig att ge oss kontrakt på lägenhet omedelbart så lägger dom sig inte i. Hon måste kommit på sig själv med att reagera jävligt bisarrt i förhållande till situationen, och på något sätt har hon väl fått veta att hon haft fel i frågan om vem som kan ta över hyreskontraktet, eftersom hon helt plötsligt ser det som en lösning. "Bara jag går med på att fortsätta min DBT med henne som vi gjort hittills" för "vi har haft så bra kontakt och jag behöver våra samtal som bollplank".

 

Sant. Visst. Vi får väl se...

 

Simon är dösne och tycker det är maffiametoder till att mobba ut oss. Vi ska betala själva, för då är detta inte deras "problem" längre. Men vi ska ändå fortfarande ingå under deras behandling. Då har dom minimerat utgifterna på oss, men har ändå fortfarande en inkomst för oss. Ni ska veta att 2-3000 spänn per dygn per person är en jävla massa pengar när man inte ens behöver betala någons hyra eller ge någon matpengar. Gångra detta på faktumet att dom kanske har en 30-40 klienter, varav två tredjedelar bor hos en familj som inte får mer än 10 papp i månaden för att ha någon placerad där. Vinsten är stor.

 

Men nu fick dom det dom ville från första början; att vi ska betala för lägenheten själva. Men det är lugnt, för det är vad vi vill också, om det krävs för att vi ska få behålla hunden. Ja, jag kommer få jobba mer. Men so what, för det är livet och också något jag/vi kommer få göra förr eller senare ändå.

 

Det ser ju så jävla bra ut när sjuksköterskan, som delar ut medicinen på mottagningen och är gift med chefen, åker på flera veckors semester i samband med indragningen på utgifterna.  Kommer tillbaka solbränd och med nyfixade naglar och pratar om den nya bilen osv. Men akut sjuk- och tandvård står de inte för längre. Inte heller färdhjälp som mopeder och cyklar till de klienter placerade långt ute på landet som behöver ta sig långt för att kunna hämta sin medicin varje dag. Good job, inte alls uppenbart.

 

Jag borde dock inte bry mig. Och det hade jag inte gjort om det inte vore för faktumet att de som är placerade (som jag var) blir drabbade. När de drar ner på "lönen" till familjehemmen så slutar familjehemmen engagera sig i klienterna. Jag tror ärligt talat att det hade stor del till att jag blev utskickad två månader tidigare än planerad utflytt, eller att de slutade prata med mig en månad innan de skickade ut mig, eller att de sa upp kontraktet med Ramlösa (RSU) ett halvår tidigare än avtalat i samband med allt detta.

 

Stenen sprider ringar på vattnet. Vilken våg drabbar vem värst?