ToGrowYouGottaChange

Ja jag säger bara det att det är en jävla tur att jag tycker det här ämnet är så roligt som jag tycker det är. Jag kan det mesta utantill. Och det är roligt att få bekräftat att det faktiskt stämmer när man sen söker källor som ska backa upp faktumet. 

 

Vi hade betygsamtal i måndags angående den förra kursen, Etik och människans livsvillkor. Jag var borta ganska mycket och jag sa inte mycket på lektionerna eftersom vi var en ganska stor klass just då. Mycket människor som talar samtidigt gör mig både nervös och osäker, så istället för att försöka få något sagt och bli pratad i käften på så håller jag tyst istället. Vi kom i alla fall fram till att den missade gruppredovisningen drog ner betyget. Men jag lyckades komma upp i C ändå, som på de flesta kurser i utbildningen. Jag har ett betyg i Vård och omsorg1 som är bättre men då gjorde praktik också. Då får man en skriftlig bedömning från den man gått med som tas i beaktning. Jag i mitt fall fick till och med ett rekomendationsbrev som jag kunde visa upp ifall jag sökte jobb eller så. Nästan synd att det inte ens behövdes då jag fick anställning ändå.

 

Men jag satsar högt på den här kursen. Jag siktar inte på något särskilt betyg, men jag ska fan i mig ge precis allt jag har för att vända ut och in på skiten och täcka varenda område. Så min första skrivuppgift ligger på 11 sidor för tillfället och jag är inte klar än. Hon ska nog få mer än vad hon tål. Hon ska få läsa i evigheter!

 

Hon sa att det märktes att jag gillar psykiatri och att jag visste vad jag pratar om. Hon tyckte jag var engagerad och att jag hade mycket relevant att dela med mig av när vi diskuterar på lektionerna. Vi gick inte in på några närmre detaljer kring det personliga jag skrivit i vissa uppgifter. Hon förstår att jag inte söker sympati, utan att jag bara vill bekräfta att jag verkligen vet vad jag snackar om. Jag vet vad frågorna innebär och jag vet innebörden i mina egna svar. 

 

Jag satt och gick igenom lite gamla uppgifter jag har gjort och måste säga att ibland blir jag förundrad över mig själv. Jag tittar på det och undrar om det verkligen är jag som skrivit det där? Jag lägger upp ett av de bättre i nästa inlägg.

 

Det går bra med valpen också. Förutom att hon kissar så jävla mycket så man undrar vart fan allt kommer ifrån. Den lilla kroppen och allt det pisset? Jösses. Men hon är duktig. Och intelligent. Och jag ångrar inte en sekund att vi tog hem henne. Hon är värd varenda minut och hon har redan förbättrat min vardag och gett den mening. Jag kan säga att om man gör rätt i sin inställning angående uppfostran och sådär, så förbättrar det förhållandet också.