ToGrowYouGottaChange

Jag kommer ihåg när jag skulle få LARO 2013. Jag tänkte att om jag bara får suboxone mot mitt opiatberoende så kommer allt lösa sig. Ack så fel jag hade. Jag trodde ångesten skulle bli mindre, men borde veta att jag bara skulle bli av med den ångesten som var relaterad till avtändningen på opiater. Inte ångesten i övrigt. Det slutade med att jag åter fick problem med humörsvängningar och depression. Jag vet nu att det är en vanlig bieffekt, dessutom, av just suboxone. Ändå måste jag ha den, för utan den finns det inte en chans att jag kan hålla mig ren. Det finns få grejer som är värre än att tända av på sub.

 

Så då var mitt opiatberoende löst, men ångesten fanns kvar. Något jag inte hade räknat med, och något som varit orsaken till alla mina återfall i sidomissbruk. Men så 2020 fick jag chansen att prova ha stesolid i min medicinska behandling också. Och helt plötsligt, ångestfri för första gången utan olagliga droger, lyckades jag med en massa saker jag annars har problem med då jag även har social fobi till och från som också gör att jag har jättesvårt att ringa telefonsamtal eller få något gjort alls. Jag kunde helt plötsligt fokusera, organisera och framförallt utföra mina planer. Det var som att någon med ADHD fick medikenet/ritalin/concerta. Helt plötsligt visste jag exakt vad jag skulle göra och i vilken ordning och jag gjorde det också.

 

Det som gjorde att jag blev av med stesoliden ganska snart igen var faktumet att jag var hemlös och umgicks med enbart missbrukare och jag vill inte avsäga mig mitt egna ansvar, det var ingen som tvingade mig att röka på och skjuta amfettamin, men det var få som inte uppmuntrade mig och jag behövde uppåt för att orka och neråt för att komma ner.

 

Nu ska jag få chansen igen och jag pratade med läkarn så sent som igår. Han bad mig hitta ett laro som kan ta emot mig efter att jag är klar med min behandling här på Ebba, som HVB-hemmet heter, som godkänner att man har stesolid utöver suboxone. Jag hittade ett i Norrköping, och det betyder att jag sätts på stesolid när som helst nu. Åh vad jag ser fram emot det. Att kunna tänka klart och tydligt, att våga ringa mina egna samtal, att slippa den jobbiga känslan av prestationsångest och ångest överhuvudtaget inför precis allt. Det betyder att jag kommer inte vara begränsad av mig själv och jag har så mycket planer som jag vill ta itu med och som bara ligger och väntar. Jag ska plugga till lastbilsförare om jag inte har någon spärrtid pga min dom till tre års skyddstillsyn för bilstöld. Isf kan jag fortfarande plugga teori och kanske lite andra oberoende kurser bara för att lära mig saker eller utöka kunskaper jag redan har.

 

Med stesolid kan jag få ett liv som jag VILL leva, som jag KAN leva, för jag har ingen ångest som begränsar mig. Äntligen kan saker och ting börja gå vägen för mig. Och framförallt, fy fan vad skönt det ska bli att slippa må dåligt mer eller mindre hela tiden.