ToGrowYouGottaChange

Jaha. Då hade jag ledighet hem till min mamma i torsdags förra veckan. Meningen var att vi skulle spendera helgen ihop. Kanske få lite grejer packat och flyttat. Men framförallt bara vara med varandra. Mamma är viktigast i mitt liv och har alltid varit. Även om jag många gånger har behandlat både henne och mina syskon som att dom är allt annat än viktiga.

 

Jag landade i Nyköping och skulle ta bussen ut till Tystberga och tänkte att jag kunde vara hemma hos en killkompis under tiden. Där blev Carro onykter och då handlar hon inte rationellt. Därifrån åkte jag med en annan killkompis förbi systemet och långt ut i skogen och drack lite till. Vaknade dagen efter med den värsta migränen jag nånsin haft. Kunde liksom inte röra mig. Det enda som hjälper mot bakfylla är mer alkohol. Och när jag fick mer alkohol i kroppen tyckte jag det var jättesmart att köpa grejer.

 

Så jag tog ett återfall. Och det som hände var inte att jag mådde bra. Jag började få ångest för jag visste att jag skulle hem till min mamma och titta henne i ögonen med pupiller stora som tefat. Men när jag äntligen, efter mycket om och men, kom hem till Tystberga på lördagen och förväntade mig svordomar och avståndstagande, så slutade det med att vi satt och pratade i flera timmar om hur vi båda kände inför detta som nu hade hänt. Jag har alldeles för mycket respekt för min mamma för att ljuga om en sån här sak. Det slutade med att vi somnade skavfötters och jag fick ligga hos min mamma och känna mig sådär liten  och trygg som jag alltid gjort hos henne.

 

Och vad lärde jag mig? Att jag behöver inte droger för att må bra. Och jag ska inte dricka alkohol för jag blir helt vild och gränserna suddas ut. Men jag satt åtminstone med ett gäng härliga människor så sällskapet ångrar jag inte en sekund av. Jag ser fram emot att umgås utan att ta något själv. För jag vet att jag klarar det om jag bara ger fan i att kludda med mina mediciner.