ToGrowYouGottaChange

Det är så jag uttrycker mig när jag delar med mig av någon substans. Jag hjälper den personen. Likadant när jag ber om en substans. Kan du hjälpa mig? Och oavsett vilken substans det är så refererar man till den som att "känna" något. Antingen får man frågan: kändes det något. Eller så säger man att det man fick var bra för att man "känner" något.

 

Jag tycker detta talar ganska mycket för sig självt. Att man gått på droger så länge att utan droger så känner man inte något. Användandet av substanser har liksom satt en ribba för huruvida man känner något, och utan dom så finns det ingen naturligt sätt att känna något på.

 

För det är så mitt sug yttrar sig. Jag vill känna något utöver det jag redan känner. Det jag redan känner är ju oftast ångest av en eller annan grad, eftersom den är kronisk, och jag vill ha något som tar bort den känslan och ger mig tillfredställelse. 

 

Mitt sexliv är förstört pga mitt missbruk av droger i 17 år. Sex på något som får en att må bra är det bästa som finns, så sex utan droger ger ingenting. Det är något man mer eller mindre bara vill ha överstökat och är något jag offrar mig för, för den andres skull. 

 

Där ligger lite mina förhoppningar på stesoliden och att den ska fungera lika bra som sist jag hade den utskriven. Jag hoppas att jag ska bli den Carro jag egentligen är och mår som en normal människa gör när dom mår bra. Det är den enda jag vill. Blir det så, att den fungerar som jag vill, så har jag redan bestämt mig för att jag ska ut i arbetslivet och jobba, samtidigt som jag studerar till lastbilsförare. Jag är bara rädd för att den kanske inte har samma effekt den här gången, för sist jag hade den så hade jag mycket djupare problem med känslor, ångest, paranoja, psykos, och den här medicinen tog bort precis allt det och då ringde jag runt och började ta tag i sånt som skulle ta mig bort ifrån gatan. Men så ryckte dom medicinen för mig för att jag inte lyckades blir ren på rökat. Fy fan vad jag hatar att vara efterklok.

 

Men, kommer den här medicinen få mig att känna något? Kommer det bli någon stor skillnad nu när jag inte är lika djupt ner i skiten som förra gången? Det ska bli intressant, för blir jag av med ångest och fobier, som sist, så blir det en mirakelmedicin som gör att det inte finns några gränser för vad jag kommer att kunna uträtta med mitt liv.

 

Och isf, har jag en ljus framtid framför mig. Och jag grämer mig inte ens i att jag inte blir vuxen förrän nu, 34 år gammal, utan glädjs åt faktumet att jag inte spenderat hela livet på att inte komma någonstans.

 

Sen var det en gemensam vän som dog nu förra veckan. Han gick mycket på tjack för att orka jobba, så han hade väl en skyhög puls från både droger och arbete, så hans kropp pallade inte tillslut utan han fick en jättestroke och blev hjärndöd. Och det är ju den framtiden jag har också, om jag inte slutar nu. Jag har redan gjort saker jag inte ska göra. Varit ute och druckit alkohol, men jag har ändå stoppat det vid en viss gräns och sett till att komma hem i slutändan. Men jag ska inte hålla på med det heller, bara för att det är lagligt. Det är en drog oavsett och jag måste börja fatta det.