ToGrowYouGottaChange

Eller gjorde jag egentligen det? Hela mitt liv består av det ena traumat efter det andra. För många olämpliga närmanden när jag var liten. Ännu fler olämpliga fullbordningar när jag blev gammal nog (kan vi säga) att supa.  Men jag antar att jag, som många andra flickor, skämdes och kände mig äcklig. Naturligtvis ansåg jag att det var mitt fel. Jag kunde försökt stå emot mer, jag kunde skrikit, jag kunde sagt nej (detta kommer i detalj i nästa inlägg). Så jag kallade aldrig nån av dom alla olämpliga fullbordningarna för våldtäckt. För att göra saken ännu värre så blir jag också arg på tjejer som använde uttrycket "jag kände mig våldtagen". Innan Simon har jag alltid känt mig våldtagen i de samlag jag haft, men jag tog av mig kläderna själv och ingen tvingade mig att sära på benen. Jag ville bara inte göra det egentligen. Jag var nästan alltid den som uppmuntrade till sex även fast jag inte fick ut nåt på det för det var aldrig skönt, men de få som låg kvar, om det så var femton minuter, det var dom som var värda att gå stå ut med. Det finns dom som säger att det räknas som våldtäkt så fort det sker mot ens vilja. Man borde kanske vara lite mer specifik för vart gränsen går. 

 

Min dåvarande bästa vän och jag blev osams på det här sättet. Hon var tillsammans med en kille som avgudade henne och i hans frånvaro, full som ett ägg, hamnade hon i säng med en kille och mådde jättedåligt över det. Sa till mig att hon hade känt sig våldtagen. Ingen förstod den känslan bättre än jag. Men när hennes kille skrev till mig direkt och frågade om det var sant att hon hade blivit våldtagen, så kunde jag bara inte ljuga och säga ja. Sen dess var vår vänskap aldrig densamma. Den korta tiden som varade efter det.

 

Men det är skillnad på att känna sig våldtagen och faktiskt ha blivit det. Men det som hände mig på Knutpunkten i Helsingborg trodde jag aldrig skulle hända mig.

 

Simon och jag skulle hälsa på en killpolare i Lund och Simon skulle åka en timme i förväg eftersom en dåvarande killkompis hade saker ha ville berätta för bara mig. När jag sätter mig på tåget så dör min telefon men tänkte det var lugnt. Dom kommer säkert och möter upp mig. När jag och Doris gått runt till varenda spår och busshållplats som finns runt om stationen så ger jag efter mer än en timme upp och satte mig på tåget tillbaka hem. Trodde jag.

'

Helt plötsligt rullar vi in i Helsingborg och när jag går in på knutan för att kolla nästa tåg så går det naturligtvis inte ett enda förrän 04.00 igen. Så jag börjar smått få panik och går ut till taxibilarna och frågar om dom kan köra mig till Hässleholm varpå alla svarar nej då jag inte kan ge dom 1000 spänn på plats. Jag sätter mig på marken, med armarna om Doris och blir ledsen men tar mig samman och accepterar läget. Tänker att jag åtminstone har Simons stora och sköna luvtröja och Doris har en filt att ligga på.

 

Doris och jag går ut ur Knutpunkten mot byggnaden där man väntar på bussarna då det är minst folk där. Precis när jag står där och röker min sista cigg innan natti natti så kommer det fram en utländsk man, bryter starkt, och frågar om jag vill följa med och dela en joint med honom. Jag går igenom konsekvenserna i huvudet. Tyvärr inte rätt konsekvenser, utan hur mottagningen reagera på om jag var positiv på THC. Men hur jag än resonerade så kom jag fram till att det var det bästa som kunde hända i en sån här situation. Jag går och röker den med honom, blir skittrött och har då inga problem med att lägga mig på en bänk med Doris och sova tills tågen går igen. Så jag följer med...

 

Han säger att vi ska gå till den parkering som hans bil står. Och det är inte konstigt att man går undan, bort från alla kameror, när man ska göra nåt olagligt. Som att röka en joint. Vi finner en mysig plats 10 minuter ifrån tåg/buss-stationen där vi sätter oss. Jag tar på Doris grimman (så hon inte kan äta nåt äckligt från marken då hon är foderallergisk) och släpper henne lös. Han tänder jointen, tar ett par bloss och ger mig den. Jag känner nästan direkt att det är mer än bara hasch/gräs däri. Jag blir så jävla väck så jag knappt vet mitt namn. Det är då han sätter sig brevid mig och börjar smeka mig på benen. Han börjar grooma mig (eller stöta om man föredrar det uttrycket) genom att tala om vilka lena och fina ben jag har. Han tjatar om att jag är vacker och för att göra en mindre lång story kort så var kontentan att han ville ha sex med mig. Jag vet inte hur måga gånger jag sa nej och tog bort hans hand från mitt ben. 

 

Det börjar regna och Doris när hon har grimma på sig försöker hela tiden ta av sig den, så den här snubben säger åt mig att ta av den. Antagligen för att jag försökte ignorera hans sk "inbjudan" och fokuserade mer å att Doris försökte få av sig grimman. Han försökte ta bort min distrahering. Men jag tog av den. Jag återkommer till detta sen.

 

Efter att ha tjatat och tafsat på mig ett bra tag så ger han tillslut upp, reser sig och bara går iväg. Precis när han kommer till tunnel som låg en bit framför de bänkar vi satt på, så kommer en annan man med raska steg rakt mot mig. Den här killen är mer agressiv. Han frågar inte efter mitt namn eller min ålder, utan tar ett fast tag om mig och sätter mig i sitt knä där han kör samma stil som den förre genom att ge mig komplimanger och tillslut börja tjata om sex. Det som var mest sjukt var påståenden som "jag vet ju att du vill", "jag ser ju att du vill", "jag ser ju att du tycker jag är snygg" osv. Jag står fast vid mina ord och säger klart och tydligt, att även om jag hade velat så kan jag inte för jag älskar min pojkvän och skulle aldrig utsätta honom för nåt sånt.

 

(Jag observerar även den andra snubben gå iväg med Doris. Men fattar inte förrän senare att dom turades om att uppehålla henne. Detta är också av ytterst vikt i det som kommer att hända senare.)

 

Vi har nämligen ett förflutet ihop som inte är nåt att skryta om direkt. Vi har båda varit otrogna mot varandra men jag lovade mig själv tillslut att aldrig låta nåt sånt hända igen för Simon blev helt förstörd. Och när Simon blir förstörd så blir han inte bara ledsen, utan även destruktiv. Han kan lika gärna leta upp killen, ha ihjäl han och sen ta sitt eget liv. Om någon bryr sig så mycket om någon, så förtjänar man bättre än nåt sånt.

 

Han ger tillslut upp, även han, och frågar om jag vill komma hem. Hem.. Jag ville inget hellre än hem. Vi börjar gå mot hans bil. Jag är ännu mer väck vid det här laget och kan knappt gå, så till och med killen frågar mig vad jag tagit egentligen och jag tänker att är det borde väl han veta. Han öppnar så jag kan kliva in bak och förväntar mig att killen som först var på mig ska komma med min hund. Men han är iväg en bra bit med henne. Då hoppar den här snubben in i baksättet med mig där han sätter mig i hans knä igen varpå jag säger att nej jag vill inte. Påpekar att han lovade att skjutsa mig. Men efter att ha lagt mig på rygg och tryckt sitt skrev mot mig med orden "känner du inte hur stor den är" och jag, dryg som jag är, var bara tvungen att svara att jag känt större. Han blev pissed off och bad mig hoppa ur bilen.

 

På vingliga ben och knappt någon syn ser jag bara ljusen från Knutpunkten och börjar gå åt det håller när jag helt plötsligt blir tacklad med en sådan kraft att det tar andningen ur mig. Från ingenstans står jag med händerna mot nån träfasad, fasthållen och bara skriver och slår för mitt liv. Han försvinner illa kvick. 

 

Jag ökar farten, utan en tanke på var min hund är nånstans, när jag känner en ännu mer våldsam kraft träffa mig. Jag antar att det är kille nr 2 som varit mer aggressiv sen första början. På nåt sätt får han ett grepp om båda mina händer som jag lyckas slingra mig ur. Han tar då strypgrepp om mig och jag känner hur han får av sina byxor för jag känner hans äckliga penis mot min rygg. Han tränger ner handen under mina trosor och det känns som han kör upp hela handen i mig. Jag skriker nej så högt jag bara kan, försöker armbåda han och precis när jag tror att jag ska dö så kommer Doris från ingenstans ch börjar hoppa på han. Eftersom de båda har nåt annat ursprung så hade jag tur att Doris, som dessutom älskar att hoppa på folk vid våldsamma lekar också. Så han släpper mig, jag skriker så högt jag kan att inte en jävel ska våldta mig idag.

 

Sen blir allt svart. 

 

Sista gången jag kolla klockan var den 2.00 och helt plötsligt står det fyra snutar framför mig som frågar hur det är egentligen. Folk hade sett med vandra planplöst, okontaktbar, och blivit oroliga. Då bröt jag ihop, berättade allt som hade hänt och eftersom minnena var färska kunde jag beskriva hur dom såg ut. Inte nog med det så finns det kameror överallt på Knutpunkten i Helsingborg, så dom kommer hitta dom. 

 

Mina damer och herrar... Jag har levt ett relativt kriminellt liv som involverat droger och har därför inte gillat dom speciellt mycket. Men den när det står fyra poliser där, och dom ser hela tiden till att någon sitter bredvid och tröstar mig, då vet jag att det finns empati där. Efter att ha gått igenom allt och frågat om jag velat anmäla osv, så frågade dom om det fanns nåt dom kunde göra för mig varpå jag svarade att allt jag ville ha var en cigg och att få komma hem. En av poliserna gick iväg och kom tillbaka med ett paket och en tändare och såg till att jag kom med tåget tillbaka hem.

 

Min syn på snuten är annorlunda nu. Jag är dom evigt tacksam. Och jag ser fram emot den dagen jag får titta dom i ansiktet och tala om vilka fega as dom är.