ToGrowYouGottaChange

Idag pratade vi om immigration i skolan och hur krigsskadade flyktingar får posttraumatisk stress. Det vill säga psykiska men i form av mardrömmar, överkänslighet för sinnesintryck, depressioner osv. Meningen är väl att den här kursen, Etik & Människans livsvillkor, ska ge oss en insikt i hur invandrare kan tänkas må och på så sätt neutralisera våra fördomar.

 

Jag var mest irriterad då jag har min åsikt om invandrare. Och den får kallas hur rasistisk den vill. Det skiter jag fullständigt i. Jag har en bra grund till mina åsikter om invandrare. Bland annat så var den grymma mobbingen/trackasserierna/förföljningen/misshandeln jag utsattes för under så många år utfärdat av just invandrare. Och jag anser mig fortfarande ändå ha vett nog att skilja på särskilda individer som inte ständigt lever upp till de fördomar många har.Och enligt mig så är "invandrare" även oftast de största rasisterna.

 

Att anse sig ha rätten att mörda/våldta en flicka för att hon inte lever upp till de krav, som hemlandets kvinnor ska uppfylla, är bland annat rasistiskt. Detta sker ständigt. Kolla på Efterlyst. Nyheter. Läs tidningen. Googla.

Att en liten kille måste ljuga i skolan om att han är halvfinne, för att han annars blir mobbad om de får veta att han är helt svensk, är också rasistiskt. Detta är en true story och hände min barndomsväns lillebror, som gick på samma skola som jag, när jag blev mobbad i lågstadiet.

Att kalla en hel kommun rasistisk när de inte hyr ut lägenheter, för att där inte finns några, är också rasistiskt.

Att inte låta svenska skolor få sjunga nationalsången eller fira andra svenska traditioner för att det kan vara kränkande mot folkgrupper med annan kultur, är också rasistiskt.

 

Detta kan man så klart inte säga högt. Särskilt inte i skolan, där kunskapskraven endast kan uppfyllas genom att vara politiskt korrekt. Vilket hyckleri... Vi ska reflektera över typiskt svensk kultur och typiskt svenskt beteende och varför det är så. Vi ska ifrågasätta sociala normer och människans etik och moral, men när man slutar spela fröken jag-tycker-vi-ska-respektera-alla-och-sluta-ha-fördomar, och säger som det faktiskt är så blir det genast obekvämt. Då byter vi gärna samtalsämne, om vi inte på ett politiskt korrekt sätt uttrycker allas lika värde efter ett uttalande om den sanna verkligheten, som inte alls ger alla samma värde.

 

Jag beundrar de som kan använda korrekta termer i ett kontroversiellt (läs sanningsenligt) argument och då få det att låta som att det faktiskt är så det är, utan att det finns en anledning att ta illa vid sig eller motargumentera. En tjej i klassen pratade om sina två invandrarföräldrar som kommer ifrån två olika länder och hur de för henne inte är svenskar, för de är inte födda här. Men hon är född här, har anpassat sig till den typiskt svenska kulturen, och är därför svensk. 

 

 

Vi gjorde i alla fall ett grupparbete där uppdraget var att på ett trovärdigt sätt skapa en intervju mellan en reporter och en invandrare. Till stöd hade vi vissa frågor som skulle besvaras. Jag skulle intervjua, en annan svara. Vi bestämde oss för att intervjua en homosexuell man som flytt från Simbabwe pga förföljelse och som nu sökte medborgarskap efter 5 år i asyl. 

 

För att skapa en bra och trovärdig intervju behövs en inledning: "Jag sitter här med ____ som bott här i Sverige i ___ år och nu söker medborgarskap" osv osv. Efter det följer sedan frågor, som gärna ska ha ett sammanhang, både med varandra men även med svaren i sig. Nästa fråga ska alltså hänga ihop med föregående svar.

 

Jo, tjena yxskaft. Det kunde jag ju försöka tala om. När de satt och googlade på helt ovesäntlig info om landet så fick jag sitta där och knåpa ihop en presentation av en person jag inte visste något om. Sedan fick jag själv komma på frågor, gärna med ett sammanhang, utan att ha några svar. När vi ska redovisa kan han ju bara hitta på random svar. Jag har ju ändå gjort frågorna, och då egentligen hela arbetet (enligt mig) eftersom utan mina frågor finns det ju inget att improvisera på. Jättekul att inte heller kunna säga ifrån utan att framstå som en egocentrisk jävel som vill verka bättre än andra.