ToGrowYouGottaChange

Så idag åkte vi in till Helsingborg och lämnade kontrakten till RSU:s chef, vilket innebär att vi äntligen kan slappna av och fokusera på sånt som är viktigt att vårda; oss som familj, mitt jobb och vårat plugg.

 

Igår började jag på inriktningen i min utbildning som USKA. Jag ska läsa Socialpedagogik&Funktionsnedsättning vilket innefattar bland annat en kurs inom handledning. Så när jag är klar med min utbildning är jag inte bara undersköterska, utan jag kan även arbeta med utvecklingsstörda samt ha praktikanter. Ja, tro mig; man använder forfarande benämningen "utvecklingsstörd", men helst ska man säga funktionsnedsatt. Man får aldrig säga funktionshindrad, dock, eftersom en person aldrig är sin funktion eller sitt hinder. Hmm..

 

Det börjar också gå riktigt bra på jobbet nu och de ordinarie börjar förstå att jag är bra på det jag gör. För tro mig, jag är bra på det jag gör och de gamla älskar mig där borta. Dom är lika lättade varje morgon jag kommer dit och många gånger frågar dom mig vad dom skulle gjort om inte jag hade kommit dit den dagen. Under sommaren plockar dom in vikarier på löpande band. De flesta har ingen utbildning, många har aldrig satt sin fot inom omsorgen tidigare. Även om någon kanske är passande som person, vänlig och varm, så märker man om dom saknar utbildning vilket påverkar det praktiska arbetet, vilket i sin tur påverkar de gamla. Många vikarier är inte svenska och när en utländsk vikarie säger att det är illa för att dom inte ens förstår varandra, då är det illa. Så det som gynnar mig i mitt arbete är att jag verkligen känner att jag kan göra en skillnad i det här kaoset. Inte bara för de boende, att de kan lita på att de blir väl ohändertagna och väl bemötta, utan även för de andra som jobbar där. Men att de gamla har det bra, det är det viktigaste för mig.

 

Högalidshemmet i Hässleholm.